Onsdag morgon, pappa väcker mig och berättar att farmor har somnat in. Jag förstod det inte då, man gör inte det, tror inte att det är sant. :'( Tror att hon ska vara hemma och göra något, kanske baka? Eller titta tv med farfar?
När man hälsade på dig på sjukhemmet de sista gångerna kändes det inte heller som det var du som låg där, på något sätt. Du som jämt varit så pigg och kry.
En stor tumör bakom ögat, som det inte gick att göra något åt.. Cancer, vad är det egentligen? Livet är så orättvist. :'(
Du kämpa in i det sista och var inte värd smärtan. Vet att du är på en bättre plats nu iallafall. Där du har dina barnbarn Emil och Johnny. <3